Som nummer två i kullen bestående av tre killar föddes Verro och från första början visste jag att det var något speciellt med den här lille mannen. Med stor vit krage och först att ta sig fram på vingliga bakben fick han snabbt namnet "snygging". Redan då hade han attityd och, ja om man nu kan kalla det så, resning så den här valpen skulle jag definitivt spara på. Det blev inga tikvalpar i kullen så istället valde jag att behålla en hane.




Snabbt blev Verro omdöpt till "stygging" för om det var någon som hittade på hyss eller galna upptåg så var alldeles säkert Verro i spetsen. En kille som alltid ville vara i centrum och han tog (och gör så fortfarande) verkligen för sig av av vad livet ger. Verro gick också under namnen "Valpen som aldrig sover", "Myror i brallan" och han var verro mycket, verro störig, verro busig och allt annat som kan ta musten ur en, men oj, en så rolig valp! Jag bestämde tidigt att den här valpen ska jag ha, men insåg också att med en vuxen hane i familjen redan så skulle det kunna ställa till problem i framtiden så vi hade andra planer för honom, men jag sköt upp dessa hela tiden så han stannade...




När Verro så var 6 månader fick jag ett telefonsamtal med förfrågan om jag hade någon valp till salu. Njaee, det hade jag nog inte, men efter en stund i telefon gick det upp ett litet ljus hos mig. Britta i andra änden av luren hade tidigare haft en basenjihane som hon nyligen fått låta somna in pga ålderskrämpor då han var fyllda 15 år. Den här hunden, och Britta så klart, kom jag ihåg för vi brukade träffas på utställningar när jag var ny inom rasen och Balthazar var en mycket nära släkting till mina hundar, han och Jaffa hade samma pappa (alltså Verros mormorsfar). Så nära man kan komma egentligen.

Ok, dom fick komma och titta på Verro och vi bestämde snabbt att det här kan funka. Idag deläger vi Verro, han bor hemma hos Britta och jag lånar med honom på utställningar och får dessutom njuta av att ha honom här hemma ibland då han behöver passning.




Verro är fortfarande verro mycket, men med vana händer styr Britta (och jag då får äran att ha honom hos mig) honom på rätt väg. För även om Verro ibland är ganska krävande så är han en snäll, rolig, social, vänlig kille som ska leka med alla hundar han ser, hälsa glatt på alla människor och tar livet med en klackspark. Han har bara Myror i brallan och så joddlar han som en hel orkester J