|
Kenya är vår egenuppfödda lilla prinsessa som nu ska bli
mamma själv för första gången. Ända sedan valpåren har Kenya
legat med i den absoluta toppen av hundar i Sverige och har även
nått stora framgångar i Danmark och Norge. Hemma är Kenya
totalt bortskämd, men trots detta en väldigt behaglig och snäll
basenji. Kenya är väldigt följsam och är med på noterna vad
man än begär av henne. Lättlärd och påhittig, precis som en basenji
ska vara!
Kenya har en stamtavla med många välkända och framgångsrika
hundar, bla har hennes mamma blivit Bästa Tik på Norska Specialen
och pappa har blivit Best In Show på den Svenska Specialen. Äldre
släktingar har också de sin beskärda del av framgång, se stamtavla
längre ner på sidan. Men titlar är inte allt, trevliga temperament
har också ärvts i generationer och framför allt temperament är
viktigt på den här rasen som ju faktiskt är en urhund med allt vad
det innebär.
Kenzo är hanen
som jag haft ett gott öga till ända sedan han var pytteliten valp. Även Kenzo
har haft kanonfina framgång och också han har legat i topp
sedan mycket ung ålder. Vi har haft förmånen att träffa Kenzo
vid många tillfällen på utställningar och nu också hemma. En lugn,
sansad, väluppfostrad kille som tar det mesta med ro. Även den här
sidan av stamtavlan erbjuder självklart vackra, trevliga hundar.
Vi tror mycket på den
här kombinationen med föräldrar som är både vackra och trevliga.
Könsprägel är väldigt viktigt på en basenji så kombinationen
maskulin hane, Kenzo, och feminin tik, Kenya, kan
bli hur bra som helst :-) Hälsomässigt är båda föräldrarna
undersökta efter konstens alla regler. Båda har utmärkta höfter samt
endast lindrig PPM på ögonen. Kenzo är testad troligen fri
från Fanconi och Kenya är testad troligen bärare. Detta innebär att
Kenya aldrig kan bli sjuk samt att ingen av valparna heller
drabbas.
Som bekant joddlar en
basenji och med facit i hand kan de här blivande
valparna bli riktiga storjoddlare. Pappa Kenzo är
Joddlarmästare, moster Alida tvåfaldig Joddlarmästare och mormor
Mingeli har vunnit titeln så många gånger att det inte går att
räkna. Det må vara att en rasen inte kan skälla, men den är långt
ifrån tyst :-)
Jag har ingen brådska
med att avla på mina hundar och när en parning väl är bestämd är det
för att jag tror så mycket på kombinationen att jag själv vill ha en
valp. I min värld finns det inget annat sätt! Som uppfödare vill man
förbättra rasen (hoppas jag), både mentalt och exteriört och för att
då kunna gå vidare med sina avelsplaner måste man tycka att något är
tillräckligt bra för att bli nöjd.
|
